Jaha då är man i sverige igen då. Att säga hejdå var inga problem, men när jag satt där och väntade på planet så blev jag tårögd och började inse att det här var slutet på mitt utbytesår. När jag väl klev på planet och det började åka så kom tårarna.. Jag satt och grät och grät och det var så himla hemskt. Planet var minimalt också, 7 pers på ett 19pers plan. Propellerna var så himla högljudda så när jag försökte fråga mannen mitt emot mig om när vi skulle landa så hörde jag inte ens min egen röst. Så jag gav upp, flygturen var inte så lång och jag fick halvspringa tillsammans med en annan tjej till Terminal C där vårat nästa plan avgick (olika flyg). Jag hann med mitt plan och även det gick bra, grät lite till och sen var jag ok.

När jag landade i New Ark så hämtade jag ut mitt bagage, och betalade 5 dollar för en vagn. Min väska hade gått sönder jätte mycket så ja det var ju mindre roligt. Jag frågade om vägen till min terminal och tjejen följde med mig och hjälpte mig hela vägen till incheckning. Så himla snällt av henne, då hon var påväg hem liksom. Så med mina väskor incheckade så gick jag för att leta på starbucks, men stötte på en kille som frågade om jag var svensk och det visade sig att han också var en utbytesstudent påväg hem. Så jag och Andreas som han heter gick och satte oss med hans kompisar och där satt vi ett bra tag, pratade osv. Skönt att få någon att prata med. Vi gick tillsist till Starbucks så jag kunde få min Chai Latte innan vi gick till gaten och sen började vi köa oss igenom security. Allt gick bra och satt bredvid Andreas på flyget hem och vi hade så galet roligt, kolla på film, pratade och ja lärde känna varandra.

När vi landade i Arlanda så kändes det så skönt, att äntligen vara framme och vara hemma liksom. Vi väntade på våra väskor och SÅKLART så var dom sist. Min väska gick sönder ytterligare och vi skrattade så sjukt mycket åt det. Och när vi fått alla väskor så gick vi mot utgången, eller ja vi sprang typ.


Jag och min fina resväska.. haha


Andreas.

Väl där ute så stod mamma med en stor välkommen hem skylt och pappa tog kort, när jag och mamma hade kramats klart så kramade jag pappa och så out of no where dyker min bror upp, bli så himla överraskad och jag har saknat han så sjuukt mycket då jag inte sett han alls under det här året. Så himla underbart, vi tog mina grejer och så körde vi till Mc Donalds för min bror ville ha frukost, och jag tog en Apelsinjuice. Jag insåg att jag missat att Bacon Cheeseburgaren kommit ut, och så mötte jag Felicia (annan utbytesstudent som åkte med samma flyg) där också.


Jag och mamma på flygplatsen.

Vi fortsatte hemåt och vi hämtade även upp Johanna min bästa kompis på vägen. Så himla skönt att se henne igen, vi fick en snabb tour runt hennes nya hus och sen bar det av mot mitt hus. Vi packade upp lite, jag gav henne mina presenter till henne och de var uppskattade. Sen satt vi och bara pratade och bestämde oss sedan för att sova lite (mina enda två timmars sömn jag fått sen jag klev upp den 16de i Ohio) så det var skönt. När vi vaknade upp så väntade vi på att Kalle, Jakob, Maggie,  Bosse och Tara skulle komma över på middag, Aku kom senare också. Det var kul att träffa alla igen, och det blev god mat, tårta, skratt, prat och bilder. Nu har jag tagit min första svenska dusch på 10 månader och nu blir det att sova!

Allting känns förresten precis som att jag aldrig åkt iväg, som att jag inte åkt iväg, och mitt liv i USA känns så galet långt bort. Längre bort än sverige någonsin kändes från USA. Its crazy.